18/10/2026
Alice ❤️
Jag lägger min panna mot din, och vår energi smälter samman. För en liten stund försvinner allt som snurrar omkring oss och det är bara vi, som ett, här och nu.
Du har inte så många dagar kvar här på jorden nu. Jag hade bokat tid för att du skulle somna in redan i augusti.
– Nix, sa du och var uppslukad av jordens yta under 40 minuter när det var dags att åka.
Okej, jag hör vad du säger. Jag ringde veterinären och sa som det var: Jag hittar inte katten.
Strax därefter tittar jag upp från mobilen. Då sitter du mittemot mig på en stol och tittar forskande på mig.
– Okej, du får dö här hemma, i den takt du vill, även om du uppenbart är döende och det rinner bäbbel ur näsan. Du får den tid du behöver.
– Ja, eller som du behöver, svarar du.
– Du är inte direkt en vacker syn. Mager, tovig och går lite skakigt, säger jag.
– Du måste lära dig att även det som inte är behagligt och vackert har ett värde. Det är i kontrasten som dynamiken skapas och ett växande sker. Du får leva i det här obehaget och upptäcka att det finns något vackert och värdefullt även i det. Du är ju trots allt ganska van vid att hålla dina nära och kära vid övergången till andra sidan.
Jo tack, det ska gudarna veta. Det är ju bara nån månad sedan Tussen dog. Och mindre än 2 år sen Johan dog, och Kalle strax efter.
– När du bokade tid var det din rädsla som talade. Du ville inte se mig i det här skicket, du ville slippa vara med om det osköna i processen. Men titta på mig. Se mig som jag är, inte bara det som är svårt att se.
Och jag tittar.
Visst är du mager, och jag får torka bort varet som rinner från näsan. Men blicken är klar och närvarande. Du söker kontakt och ligger tryggt och lugnt mellan mig och Rocky. Du äter och dricker, går ut och lägger dig i soffan. Eller sitter i solen och bara är en stund.
Och det är faktiskt väldigt vackert att se.
Så nu lever vi här, sida vid sida. En timme till, en dag till, en vecka till – eller kanske en månad, även om jag inte tror det.
Du får ha din process, med den värdighet du vill ha. Och jag får lära mig att se det vackra även i det skrämmande, obehagliga och smärtsamma. I det ofrånkomliga.
Tack, min vän, för allt du lär mig. ❤️