10/10/2026
Hoppas du har läst brevet dr Azin Farid Sandberg författat för att skicka till Socialstyrelsen.
Azin och jag blev vänner efter att vi möts när jag som ordförande I Sköldkörtelförbundet var ansvarig för en av våra Sköldkörteldagar.
Vi tänker så lika. Hon är en mycket varm och framförallt kunnig läkare.
Brevet handlar inte endast om sköldkörtelsjukdom, utan om behovet av att se på kroniska sjukdomar på ett annat sätt för att nå bättre behandlingsresultat.
Brevet;
Till Socialstyrelsen – behov av ökad kunskap, förbättrad diagnostik och ett mer
orsaksinriktat perspektiv i vården
Jag vill med denna skrivelse lyfta fram den okunskap som jag möter inom vissa områden i vården bland läkarna.
Dagligen träffar jag patienter som under lång tid har sökt vård och där flera olika
mottagningar har varit involverade. Trots att man har försökt hjälpa patienterna upplever jag att flera viktiga pusselbitar har missats. Inom vårt vårdsystem fokuserar man enligt min
erfarenhet ofta främst på att behandla symtom, i stället för att gå djupare och försöka identifiera bakomliggande orsaker.
Vårt vårdsystem har goda verktyg för att ställa diagnos och agera snabbt, framför allt vid
akuta tillstånd såsom blödningar, infektioner, hjärtinfarkt och kirurgiska tillstånd. Vid
kroniska sjukdomar, exempelvis diabetes, sköldkörtelsjukdomar, inflammatoriska sjukdomar, astma, fibromyalgi, ADHD, Parkinsons sjukdom och MS, ser jag däremot ofta att behandlingen framför allt inriktas på att lindra eller kontrollera symtom, medan möjliga bakomliggande och bidragande faktorer inte uppmärksammas i samma utsträckning.
Detta kostar självklart mycket för individen, psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Att behöva
söka vård upprepade gånger och i vissa fall till slt bli sjukskriven innebär dessutom
betydande kostnader för samhället.
I egenskap av läkare, utbildad inom skolmedicin och med snart 30 års arbete som läkare inom vårdsystemet, ser jag att dessa brister enligt min uppfattning bland annat beror på otillräcklig kunskap. Samtidigt finns ett starkt ekonomiskt fokus inom vården.
Att exempelvis spara pengar genom att inte ta relevanta basprover, utan nöja sig med enstaka prover, kan innebära att viktig information missas. Därmed kan också möjligheter till
förebyggande insatser gå förlorade. När sjukdom senare har utvecklats kan behandlingen i stället bli betydligt mer kostsam för samhället. Även om en enskild klinik eller mottagning på kort sikt sparar pengar kan kostnaderna i ett senare skede hamna på regionen och samhället genom omfattande vårdbehov och sjukskrivningar.
Kunskap om mikronutrienter och deras betydelse;
Jag vill särskilt uppmärksamma kunskapen om mikronutrienter och betydelsen av deras
biokemiska effekter på cellnivå. Biokemi är självklart en del av medicinen, men med tiden har jag upplevt att det finns betydande brister inom detta område i läkarutbildningen och den kliniska tillämpningen.
Jag möter fortfarande kollegor, direkt eller genom mina patienter, där kunskapen är
otillräcklig när det gäller funktionen och betydelsen av grundläggande mineraler och
vitaminer såsom järn, magnesium, D-vitamin och B-vitaminer, liksom när det gäller tolkning
av laboratorieprover, behandling och dosering. Detta anser jag vara beklagligt.
Inflammatoriska och kroniska sjukdomar:
Jag vill även lyfta kunskapen kring inflammatoriska och kroniska sjukdomar. Vi har lärt oss att hålla många av dessa sjukdomar i schack med exempelvis antiinflammatoriska, smärtdämpande och blockerande läkemedel. Min uppfattning är dock att man inte alltidutreder och behandlar möjliga bakomliggande orsaker tillräckligt grundligt.
Jag kan nämna några exempel: typ 2-diabetes, som är mycket vanligt förekommande i
samhället och där stora resurser satsas, samt inflammatoriska och kroniska tillstånd såsom
autoimmun tyreoidit, reumatiska sjukdomar, fibromyalgi och neuropati. Listan kan göras lång.
När det gäller neuropati och restless legs vill jag ifrågasätta att behandlingen i praktiken
alltför ofta begränsas till exempelvis gabapentin utan att bakomliggande orsaker utreds tillräckligt. Jag har träffat patienter som behandlats med höga doser gabapentin och som, efter att andra bakomliggande faktorer identifierats och behandlats, har kunnat avsluta sin läkemedelsbehandling inom ett par veckor. Dessa kliniska erfarenheter anser jag förtjänar
större uppmärksamhet och systematisk utvärdering.
När det gäller autoimmun tyreoidit anser jag inte heller att vården bör begränsas till att
invänta en uttalad nedsättning av sköldkörtelfunktionen för att därefter sätta in patienten på levotyroxin.
Hypotyreos är i dag ett betydande hälsoproblem, särskilt bland kvinnor. En stor andel av mina patienter har underfunktion av sköldkörteln.
I den kliniska vardagen upplever jag att utredningen ofta koncentreras kring TSH och T4 och att patienten, när dessa parametrar avviker på ett visst sätt, behandlas med levotyroxin.
Jag menar att problematik kring sköldkörteln kan vara betydligt mer komplex än vad två
laboratorieparametrar ensamma kan beskriva. Sköldkörtelhormoner har en central betydelse
för kroppens metabolism och påverkar funktioner i hela kroppen. Patienter med
sköldkörtelrelaterade symtom behöver bedömas utifrån ett bredare kliniskt perspektiv.
När det gäller inflammatoriska tarmsjukdomar bör behandlingsperspektivet på motsvarande
sätt inte enbart handla om kortison och immunsuppressiva läkemedel, utan även om en grundlig bedömning av möjliga bidragande och bakomliggande faktorer.
Detsamma gäller patienter med muskelryckningar, kramper och i vissa fall mycket uttalade neurologiska symtom. Behandlingen bör enligt min mening inte enbart bestå av symtomdämpande eller blockerande läkemedel, varefter patienten till slt får beskedet att han eller hon måste lära sig att leva med besvären.
Jag har träffat många svårt sjuka patienter med bland annat neuropatiska symtom som, innan de kom till mig, hade bollats mellan olika vårdinstanser, bland annat neurologiska
mottagningar, smärtmottagningar och vårdcentraler. De hade genomgått omfattande och kostsamma utredningar utan att man hade kunnat identifiera en tydlig bakomliggande orsak.
I vissa av de fall jag själv har mött har relevanta brister på näringsämnen visat sig ha
betydelse för patientens symtom. Min uppfattning är därför att kunskapen kring sådana möjliga orsaker behöver förbättras och att frågan bör studeras och utvärderas systematiskt.
Barn och ungdomar med ADHD-diagnos;
Det är även viktigt att uppmärksamma det ökande antalet barn och ungdomar som
diagnostiseras med ADHD. Enligt flera patienter och familjer jag mött har diagnosen
huvudsakligen ställts utifrån symtom och frågeformulär, utan någon bredare utredning av exempelvis kost, näringsstatus och mikronutrienter.
Hos en mycket stor andel av de patienter jag själv har bedömt har det framkommit betydande brister på en eller flera mikronutrienter. Det innebär inte att dessa brister ensamma förklarar ADHD, men behandlingsbara faktorer bör inte förbises. Behandlingen bör inte heller enbart
fokusera på läkemedel, utan även innefatta en bredare individuell medicinsk bedömning.
Patienternas förtroende för vården;
Dagligen träffar eller hör jag om patienter som försöker behandla sig själva utifrån
information de hittar via sociala medier. Beklagligt nog har en del av dessa patienter också tappat förtroendet för vården.
Detta är djupt beklagligt. Jag har själv, både som läkare och som patient, erfarenhet av vårt vårdsystem och har sett dessa problem från flera perspektiv.
Efter snart 30 år inom vården ser jag ett tydligt behov av förändring. Vi behöver en vård som
inte bara behandlar symtom utan som, där det är medicinskt motiverat, också söker
bakomliggande orsaker. Vi behöver förbättrad kunskap om bland annat biokemi,
mikronutrienter och tolkning av relevanta laboratorieprover samt ett större fokus på
prevention och helhetsbedömning av patienten.
Jag vill i detta sammanhang betona att ovanstående resonemang inte enbart bygger på teoretiska överväganden. Under mitt kliniska arbete har jag själv behandlat patienter med de ovan nämnda symtomen och tillstånden och sett goda, och i vissa fall mycket tydliga, behandlingsresultat när bakomliggande faktorer har identifierats och behandlingen har riktats mot dessa.
Mitt syfte är inte att framhäva mina egna behandlingsresultat, utan att uppmärksamma att det hos en del av dessa patienter finns identifierbara och behandlingsbara bakomliggande faktorer som riskerar att förbises när utredning och behandling huvudsakligen inriktas på
symtomlindring.
Det är just dessa kliniska erfarenheter som har gjort mig alltmer bekymrad. Jag har mött
patienter som under lång tid haft betydande besvär, genomgått omfattande utredningar och behandlats symtomatiskt, men där ett bredare diagnostiskt perspektiv har lett till att relevanta bakomliggande faktorer kunnat identifieras.
När dessa har åtgärdats har patienterna visat
tydlig klinisk förbättring.
I denna skrivelse har jag medvetet valt att inte närmare redogöra för samtliga bakomliggande faktorer, diagnostiska överväganden eller behandlingsprinciper som jag har identifierat och tillämpat. Dessa kan vid behov redovisas mer utförligt, tillsammans med relevanta kliniska observationer och underlag. Min avsikt i detta skede är framför allt att väcka frågan om huruvida nuvarande kunskap, diagnostiska rutiner och behandlingsstrategier inom dessa
områden är tillräckliga.
Jag anser att dessa erfarenheter förtjänar att tas på allvar, granskas vetenskapligt och
diskuteras inom professionen. En mer adekvat utredning och behandling, med större
uppmärksamhet på behandlingsbara bakomliggande faktorer, berör såväl patientsäkerhet och patienternas livskvalitet som vårdens resursanvändning.
Jag önskar därför att Socialstyrelsen uppmärksammar dessa frågor och överväger hur kunskapsläget, utbildningen, riktlinjerna och den kliniska tillämpningen inom dessa områden kan granskas och utvecklas.
Min förhoppning är att detta kan bidra till minskat lidande för patienter, ett ökat förtroende för vården och, på längre sikt, ett mer effektivt användande av samhällets vårdresurser.
Med vänliga hälsningar,
Azin Farid Sandberg
Leg. Läkare, specialist i allmänmedicin
Till namninsamlingen;
https://www.mittskifte.org/petitions/dags-att-se-hela-patienten-behandla-orsaken-inte-bara-symtomen?source=web_share_api&utm_source=web_share_api&share=1c727445-cd55-4866-914e-65034319e7bd
