25/09/2026
Funderingar från tågresa i arla morgonstund.
I ett tidigare inlägg skrev jag om hur svårt det är att sammanfatta vad jag gör, eftersom jag är en mångsysslare.
Igår fick jag anledning att blicka tillbaka på mitt yrkesliv. Tycker man att det jag gör idag är spretigt, så är det ingenting jämfört med allt jag har gjort tidigare. 😅
Jag har jobbat som barnskötare, vårdbiträde, kassabiträde och restaurangbiträde. Som skribent, redaktör, jobbcoach, säljare, informationsansvarig, marknadsansvarig, affärsutvecklare, arbetsledare, samordnare och operativ chef. Och säkert något mer som jag har glömt. 😅
Vid första anblick kan det se ut som en samling helt olika yrkesroller. Men när jag tänker tillbaka har mötet med människor funnits med hela tiden. Jag har lyssnat, försökt förstå olika behov och letat efter sätt att kommunicera som fungerar.
Efter många år med stressrelaterade besvär kom för 10 år sedan en personlig vändpunkt. Jag blev varse vad alternativa metoder kunde göra för mig. När 20 års ryggsmärta och 15 års daglig migrän bara ”magiskt” löstes upp kunde jag inte låta bli att undersöka vidare.
Jag bytte spår i en handvändning och utbildade mig i Art Neuro, healing och massage. Samtidigt fick det intuitiva, som tidigare inte riktigt hade fått plats, ta större utrymme. Det formligen exploderade i mig.
Jag insåg hur högkänslig och medial jag faktiskt är – och alltid har varit. Det tog tid att förstå vad jag skulle göra med allt det där, men när jag medvetet lät det få vara med i mitt arbete så blev det tydligt att jag bara måste få använda hela mig.
Så här i efterhand ser jag att det kanske inte var så tvära kast ändå. Människor och kommunikation har varit den röda tråden, även när jag själv inte såg den.
