Sanne Soleil

Vägbeskrivning

Sanne Soleil Terapeutisk healer, Spirituell Coach, Human Design guide, utbildare, krönikör och inspiratör ❤️

Idag är det precis ett år sedan jag fullkomligt golvades av en olidlig smärta från nacke och huvud. Krypandes över varda...
02/10/2026

Idag är det precis ett år sedan jag fullkomligt golvades av en olidlig smärta från nacke och huvud. Krypandes över vardagsrumsgolvet fick jag fatt i min telefon och ringde en av mina döttrar, som cyklade över så fort hon kunde, tog mig sen till sängen där jag blev sämre och ringde 112.

Väl på akuten bedömdes det (som UAS sa var ett klassiskt symptom för en varningsblödning i hjärnan) som migrän och stress.

Sen låg jag hemma i sängen i ytterligare två veckor, förutom ett besök på VC för att desperat få något smärtstillande som avlastade smärtan. Möttes där av en otroligt otrevlig och nonchalant läkare som klämde lite på kotorna i ryggen, gav mig muskelavslappnande och sa åt mig att boka tid hos fysioterapeut.

Den 16/10 föll jag återigen ihop hemma, tog mig upp och ringde min andra dotter. Pratade en stund med henne och tappade sen synen på höger öga. Hon kastade sig i bilen till mig medan jag än en gång kröp till sängen för att ringa efter ambulans.

Jag minns inte så mycket av den senaste gången, spridda minnen av sirener, allvarliga miner, brummande av nån undersökning (CT?) samt att någon säger att nu Susanne ska vi sätta en kateter. Därefter i ilfart till Uppsala men sen inga direkta minnen förutom att jag vaknar upp efter 10 dagar på NIMA.

Där upplever jag att jag ligger på nåt slags hjärnspa, ganska obrydd, ompysslad och uppassad. All personal helt fantastisk förutom en som är sur och hårdhänt, vilket jag påpekar. Efter ytterligare en liten mellanlandning på strokeavdelning i UAS samt i Västerås får jag äntligen komma hem igen.

Jag har haft en enorm tur som har fått komma tillbaka till livet med kroppen i behåll efter detta "äventyr". Trött, hjärntrött, enormt ljudkänslig, tinnitus och yrsel som förvärras när jag är social eller utanför hemmet, men jag lever, går, skrattar, pratar, pysslar hemma och börjar känna igen mig själv och min aktiva hjärna, även om vi inte alltid är överens om vad jag orkar med, egentligen. Jag har ju trots allt varit den här personligheten i 61 år så det tar lite tid att lära om och sakta ner.

Jag är fortfarande sjukskriven på 100%, gjorde ett litet försök till jobbstart i augusti som blev ett ordentligt bakslag. Jag vill så gärna arbeta igen men är inte där än.

Så mina vänner. Ta vara på livet. Lev, lek, älska och njut av varje minut. Det är en fantastisk gåva att få vandra här på jorden tillsammans.

Kram och trevlig helg ❤

”Vad gör du hela dagarna egentligen?”Frågan var kanske nyfiket och vänligt ställd, men landade som en petande pilspets n...
16/09/2026

”Vad gör du hela dagarna egentligen?”

Frågan var kanske nyfiket och vänligt ställd, men landade som en petande pilspets någonstans inom henne.

Hon, den numera opresterande prestationsprinsessan 🩷 Hon som kände sig obrukbar och tvingad att vila. Hon som alltid haft 8 bollar i luften, flera jobb och passioner och ett rikt socialt liv.

Nu hade hon skalat av. En tajt krets av nära vänner och familj. Äkthet och djup framför yta. Närvaro och härvaro framför det sociala bruset. Lugn och stillhet istället för drama.

Var det lätt? Verkligen inte - den inre prestationsprinsessan rev och slet inom henne. Var det nödvändigt? Ja - det fanns ingen annan väg än att utforska den nya, lite vildvuxna men mjukare stigen som väntade.

Så vad gjorde hon då hela dagarna? Egentligen. Hon lyssnade på sin kropps signaler. Vilade när hon behövde vila. Lagade mat från grunden - för att det gav henne glädje och tillfredsställelse. Promenerade med hunden, ibland korta men gärna långa stunder då orken fanns. Vädret spelade ingen roll - alla väder bar på sin egen magi.
Hon lyssnade på poddar och pysslade i sitt hem. Såg på tv ibland. Hon skrev, när lusten att skriva infann sig. Hon hade fina djupa samtal i telefonen med vänner och hon träffade barn och barnbarn ❤️❤️❤️❤️❤️❤️ när orken fanns (och det var alldeles för sällan enligt henne själv)

Kanske började hon så sakta bli mer nöjd och tillfreds med sitt ”nya” liv.

Men någonstans därinne satt hennes prestationsprinsessa och vippade med foten, trummade med fingrarna och suckade av otålighet. Skulle hon aldrig bli utsläppt mer? Vad fanns för henne att ta tag i framöver?

Någonstans i detta bodde en sorg över hur det blev, men också en djup tacksamhet över att fått vara kvar och få en ny chans att skapa sitt liv.

Ett liv där prestationsprinsessan fick hänga av sig ”oket” och unna sig att leva och njuta av det liv på jorden hon fått att förvalta ❤️

Det… skulle hon göra hela dagarna framöver.

Trots svår yrsel och tjut i vänster öra tar hon sig ändå ut. Något snedsteg här och där, hoppas ingen ser och dömer…Höge...
14/09/2026

Trots svår yrsel och tjut i vänster öra tar hon sig ändå ut. Något snedsteg här och där, hoppas ingen ser och dömer…

Höger sidas energifält känns som ett betongblock medan vänster saknar kontur. Som ett skört spindelväv för vinden oförmögen att sålla vad som fångas på hennes väg.

Troget lufsar den fyrbenta lite före, men stannar upp emellanåt för att se att matte är med. Älskade inkännande Frasse 🐶

Måtte detta ha en högre mening, tänker hon när hon väl hemma igen kryper upp i soffan under den mjuka filten. ”Acceptans” hör hon någonstans inom sig. Och kanske är det dit hon kommit nu - Acceptans ❤️

Jag känner mig fullständigt hudlös. Allt, precis allt, går rätt in utan att jag har en chans att hinna filtrera, reflekt...
12/09/2026

Jag känner mig fullständigt hudlös. Allt, precis allt, går rätt in utan att jag har en chans att hinna filtrera, reflektera eller distansera.

Jag har alltid varit känslig för energier och vetat hur folk känner/mår... egentligen, eller om miljön jag vistas i är vänlig, respektfull och ärlig. Jag läser av, läser mellan raderna och förstår, långt tidigare än du kanske öppnat munnen. Jag märker också om det som kommer ut ur munnen är sant (även om det påklistrade leendet i ansiktet försöker säga något annat) Jag känner också av energier som inte syns men som vill berätta. Jag bara vet utan att egentligen veta.

Denna ”gåva” (känns inte alltid så...) har blivit så otroligt mycket starkare efter mina aneurysm och tar väldigt mycket energi av mig. Hårda ord, orimliga krav, oförstånd, negativitet, höga ljud, många människor (läs många olika energier) gör att min hjärna bara vill fly. Ibland undrar jag om jag orkar vara kvar i den här världen som den är nu.

Har försökt att titta på partiledardebatterna på Tv men vill bara gråta, får puls och skakar i hela kroppen. Också följt GVFÖ och Silent Attraction och blir mörkrädd. Vart är vi påväg? Hur kunde det bli såhär, och hur kan vi behandla varandra så illa och respektlöst? Det känns som att vi går bakåt i utvecklingen och att jag kämpar för att hålla mig kvar och fast i det som jag tror på.

Idag är ingen bra dag, har inte varit det på ett tag. Mitt ”bakslag” efter att försöka ta mig tillbaka till jobbet, tog hårdare än vad jag förväntat mig.

Men jag håller mig kvar. Steg för steg, dag för dag. Tacksam över mina djur som håller mig sällskap i soffan. Som får ut mig på promenad i alla väder och som alltid är glada att se mig, på riktigt.

I hjärtat bär jag också veckans guldstunder med barnbarnen och meningar som ”Både mormor och mammadag” med glittrande ögon 😍 eller att 5-åringen slänger sig i famnen när jag hämtar på förskolan ❤

De är mitt allt, och det är där jag lägger min energi. Barn och djur ❤ för deras skull orkar jag lite till.

Over and out. Nu ska jag titta på En plats på landet - det är bara kärlek.

”Här sitter hon Drottningen i Stavar som vet vem hon är ❤️ hon som sitter stadigt. Inte för att hon måste - utan för att...
09/09/2026

”Här sitter hon Drottningen i Stavar som vet vem hon är ❤️ hon som sitter stadigt. Inte för att hon måste - utan för att hon har förtjänat sin plats”.

Dagens kort som påminner mig om att hon inte bara är en människa och healer utan också en certifierad livscoach, som med sin tid, sitt engagemang, passion och stora kunskap byggde ena halvan av en ganska känd onlineutbildning där coachdelen var en betydande del.

Detta firar jag idag, lite blygsamt och utan armbågar men med en stor portion kärlek till mig själv. Har underlag i datorn för tre onlineutbildningar/personlig utvecklingsböcker/cirklar förutom de andra två jag redan skapat (Dofternas Magi & Kristaller som Livsstil) frågan är om jag orkar och om efterfrågan finns?

Är fortfarande sjukskriven men längtan är stor att få skapa när de små fönstren av pirrande energi öppnar sig. Frågan är också om energin är gammal…

Så länge ”Feng Shuiar” jag mitt hem och fortsätter utforska ”henne” Sanne Soleil 🌸 Susanne ❤️ en så magisk och spännande kvinna, men ack så djup och sårbar.

NU ÄR JAG REDO ATT BERÄTTA ❤️ För ganska precis ett år sedan, alltså 1 månad innan min ”varningsblödning” för mitt hjärn...
27/08/2026

NU ÄR JAG REDO ATT BERÄTTA ❤️
För ganska precis ett år sedan, alltså 1 månad innan min ”varningsblödning” för mitt hjärnaneurysm (som f.ö missades av sjukvården) hade jag en dröm.

Konstigt nog har jag inte skrivit ner den någonstans men eftersom den var så stark, kommer jag aldrig att glömma den. Som tur var förstod jag inte där och då hur djupt denna ”dröm” skulle drabba mig.

Jag minns att jag såg mig själv betrakta olika scener där en annan version av mig var med om olika saker. Scenerna var inte känslomässigt jobbiga utan jag bara betraktade. I den första scenen såg jag mig själv brännas på ett bål. Runt bålet stod fyra män och stöttade upp pålen.

I nästa scen bär två av männen pålen och det som finns kvar av mig till en grund grav vid sidan av. De lägger varsamt ner mig och en av männen slänger sig bredvid och gråter förtvivlat. Då kommer en korp och sätter sig på min panna (tredje ögat) och jag tänker ”Nu ska den hacka mig i ögat”. Men den gör inte det, utan bara tittar mig djupt in i mitt högra öga.

I den sista scenen ser jag en brun kista på en kulle. På kistan står en vas med otroligt vackra och färgglada blommor. I bakgrunden står flera 70-tals höghus och jag funderar över varför ingen är på min begravning.

Jag är inte rädd, inte upprörd eller skrämd utan bara står stilla i det vänstra hörnet (genom alla scener) och betraktar det som visas mig.

När jag vaknar vet jag att någonting gammalt måste dö för att något nytt ska ske. Drömmen känns lugn, vägledande och viktig.

Nu blev det ju ändå väldigt dramatiskt i det verkliga livet men jag fick ju leva vidare 🙏🏼❤️

Jag är långt från färdigläkt, fortfarande i vila men med en stor tillit till att min nya väg snart ska visa sig.

Jag har tidigare med bestämdhet sagt ifrån till andevärlden att jag INTE vill ha några varsel men ser denna ”dröm” som en djup och viktig vägledning, och nödvändig för min fortsatta andliga resa.

Någon som får några tankar?

Kram 🧡

Jag skrev nåt igår om ”Upp som en sol och ner som en pannkaka…” Ungefär så känns det nu. Igår kraschade allt. Börjat ”ar...
14/08/2026

Jag skrev nåt igår om ”Upp som en sol och ner som en pannkaka…” Ungefär så känns det nu. Igår kraschade allt. Börjat ”arbetsträna ” 25% och hann bara 1 1/2 vecka innan kroppen slog bakut. Yrsel, huvudvärk, brus i huvudet, högt blodtryck, rädd och ledsen.

Jag som längtat så himla mycket efter att få börja jobba, iallafall litegrann. Men som en vän så klokt skrev
”Hjärtat vill, hjärnan tror men kroppen vet” ❤️ och precis så är det, nu har jag fått backa.

Kontakt med strokemottagningen idag, insatt på blodtrycksmedicin och troligtvis tillbaka till sjukskrivning på 100%. Suck 😥

Men hälsan och måendet måste gå först och där är jag nu tillbaka på ruta ett. Som det 1000 bitars pussel jag köpt börjar jag om och tålmodigt lägger bit för bit. Vi får se vad det blir när det så småningom blir klart.

Kom ihåg att ta hand om er, lev, lek och njut av nuet nu ❤️

Den här veckan har jag börjat arbeta 25% 😍 långsamt, försiktigt och med en väldig respekt för och med närvaro i min krop...
05/08/2026

Den här veckan har jag börjat arbeta 25% 😍 långsamt, försiktigt och med en väldig respekt för och med närvaro i min kropp & knopp.

Jag har inte varit på själva jobbet än, utan bara börjat administrativt hemifrån och ett möte på Stadshuset…men ändå.

Märker väldigt tydligt när hjärnkontoret säger stopp och jag fokar ur (redan efter 1,5 tim) men försöker möta mig själv med vänlighet och omsorg. Jag kan ju inte göra mer än mitt bästa.

Samtidigt märker jag en ny lust och glädje här hemma. Efter en meditation på förmiddagen som både bjöd på kontakt med ÄÄ Mikael, en glödande och passionerad guide som presenterade sig som Venus och ett gäng kvinnliga ancestors som rensade bort negativa energitrådar och polerade mitt tredje öga, kom skrivlusten igång. Du kan skriva sa hon… och pirret i kroppen efteråt och lusten inifrån gick inte att ignorera. Med massor av pauser…men ändå ☺️

Som ett brev på posten…låg igår ett vadderat kuvert till mig från finaste vännen Anki Ljungmark ❤️ hon hade så uppmärksamt snappat upp att jag letat efter ”senilsnören” till mina nya läsglasögon, så vips tillverkade hon ett par åt mig, som ”Lycka till med jobbstart” present. Jag bara älskar dem 🧡 varje kristall noga utvalt…såklart.

Idag är en bra dag och jag känner livet i mig. Det är 10 månader sedan allt hände men nu kanske jag kan få börja fylla mina dagar med lite annat än Yoga Nidra, promenader, ljudböcker och återhämtning. Självklart fortsätter min läkning men med lite andra tillskott i vardagen.

Njut av nuet nu, det ska jag göra ❤️

Haft en magisk dag på Anundshög, Tibble labyrinten och vid Jungfrukällan idag tillsammans med Helene 🌸 Otroligt mjuka oc...
29/07/2026

Haft en magisk dag på Anundshög, Tibble labyrinten och vid Jungfrukällan idag tillsammans med Helene 🌸

Otroligt mjuka och fina energier på Anundshög och så fin vägledning i form av en larv från större träfjäril (minst 6-7 cm)kröp på min fot. Enligt informerade källor var det nog ett sällsynt möte då den kan hålla sig gömd inne i trädet i flera år innan den rör sig ut för att hitta en plats att förpuppa sig på. Att hen valde att passera min fot just idag tar jag som ett tecken 🦋

Nu är både kristallerna och jag laddade och redo för nästa steg - ritual och fullmåneläggning på mysiga balkongen.

Mina intentioner för dagens fullmåne har jag delat tidigare idag och med Jupiter Cazimi som är en riktig mirakeldag sparar jag inte på krutet. Jag är redo - på alla plan ❤️

Adress

Västerås

Webbplats

Aviseringar

Bli först med att veta: vi skickar ett mejl när Sanne Soleil publicerar nyheter och kampanjer. Din e-postadress används inte till något annat, och du kan avsluta prenumerationen när som helst.

Genvägar

Dela